Hallå hallå!

Sitter just nu och går igenom alla anteckningar från seminariet. Tänkte jag skulle friska upp minnet innan jag börjar arbeta med uppgifterna vi fick i hemläxa till nästa gång. De sa att det skulle komma två-tre uppgifter på mailen, men det va ju tre A4! Med massa förklara så utförligt du kan frågor. Men men, det lär ju sätta sig i alla fall.  

Vi var alltså ute hos Svante Johansson på torsdag eftermiddagen för att gå igenom hur man palperar. Michaela sa att när hon kommer ut till ett stall och de ställer upp hästen i gången har hon redan klart för sig vad som ska göras, detta kan sedan ändras när hon börjar känna på hästen. Ska JAG kunna det! Känns lite omöjligt...

Hon tittar på hur hästen rör sig, så den inte överdriver någon rörelseeller inte vill ta ut en rörelse. Om den kan stanna i steget eller om den måste ställa om och hur den själv väljer att ställa sig.

Sedan känner hon efter spänningar i nacken, i ansiktet och i käken. Hästens över och underkäke sitter inte ihop så dessa ska man kunna "rör på".

Därefter känner hon igenom halskotorna genom att dra med händerna längs med halsen . Hon känner på bogen som inte ska kännas trådig. Sedan sätter hon in en knytnäve mellan hästens framben och bröstben. Hade inte en aning om att man skulle få plats med så mycket där!

Knä och senor känns igenom och hon kontrollerar om det finns några spänningar i dessa genom att lyfta hoven, hålla benet i en hand och sedan släppa själva hoven. Om hoven faller är allt ok. Om hästen håller kvar den el drar upp den är den troligtvis öm eller spänd. Därefter går hon igenom ryggen med tummar och fingrar och baken med fingrar och hand, för att sedan känna igenom hasen och bakbenets senor.  

Hon tittar så lite som möjligt på hästen för att inte lura sig själv utav hästens ibland överdrivna reaktioner (vissa har ju större integritet än andra), utan försöker se med lång och ringfinger.

För henne tar allt detta knappt två minuter. För oss tar det lite längre tid...

Ha det gott!

MVH

MY

Hej alla nyfikna!

Den här bloggen kommer handla om min väg till Equiopat.

Mitt mål är att informera folk om vad en Equiopat är, vad vi gör och vad vi har för kunskap.

Så att du ska veta vad du kan begära och förvänta dig av din Equiopat när du ringer efter han/henne.

Vad vi kan göra och vad vi kan svara på och när det är bättre att ringa sin veterinär.

Du ska helt enkelt få veta vad du betalar för!

Jag är en 20 årig tjej som kom hem från mitt första seminarie på UPH (Utbildningsceneter för Proffesionell Häst, Hund och Humanvård) igår. Jag kommer vara på skolan fyra dagar i månaden under två år och uppdateringarna kommer främst ske under och efter dessa seminarier.

Varför jag valt att utbilda mig till Equiopat är främst för att jag är väldigt intresserad av hur kroppen fungerar fysiskt. Hästar idag är atleter som ska prestera, oavsett om det är på hobby eller elitnivå.

Ska de kunna göra detta måste vi också ge dem de bästa förutsättningarna innan vi börjar skylla på hästarna och att de inte är tillräckligt bra. Jag vill träffa hästar och arbeta med dem förbyggande men även rehabiliterande. Man skulle kunna säga att mitt mål är att veterinärerna ska få mindre att göra ;). Även om man självklart måste inse sina begränsningar.

Jag kom som sagt hem från mitt första seminarie igår kväll och jag måste säga att jag är om möjligtt ännu mer taggad nu än innan, även om terminstarten blev en smärre chock. På veckoplaneringen hade vi fått information om att första veckan skulle handla om basanatomi. Perfekt! Skelett och muskler, tänkte jag som smygkikat lite på det innnan, även om jag fasar för att behöva lära mig det på latin.

Kan säga att jag skulle tagit detta lite mer ordagrant då vi mån eftermiddag började drillas i latinska lägesbeskrivningar och riktningar samt cellen! Därefter följde hästens alla inre organ, vad de gör, vad de tillvärkar och vad de behöver. Därefter gick vi vidare med nervsystemet och allt detta avslutades med en diagnos på torsdagen. Allt för att vi ska kunna få en helhetsbild. Vi ska kunna se ett problem och tänka bakåt i kedjan tills vi kommer fram till var problemet började.

Kan inte påstå att jag känner mina klasskamrater mycket mer nu än innan då all vaken tid gått åt till att förhöra varandra. Har aldrig pluggat så intensivt i hela mitt liv! Då gick jag ändå den Naturvetenskapliga linjen under mina gymnasieår som inte direkt är någon slappis linje.

Återkommer med ett nytt (förhoppningsvis inte lika långt ;)) inlägg när jag fördjupat mig lite i vår hemuppgift, palpering!